Stay young, stay beautiful! Det var 1988, och efter att ha harvat runt i ett par år tog Stone Roses plötsligt steget från att vara mediokra till att rättmätigt kallas världens bästa band. ”Sally Cinnamon” hintade om storverk, och med ”Elephant Stone” blommade de ut.
Sedan kom debutalbumet och infriade alla förväntningar och lite till. Visst, Ian hade vissa problem med att sjunga live, men vilket jävla band de var! Melodierna, svänget, Ians apgång, Manis Pollock-bas, Renis otroliga trummande, Johns skimrande gitarrslingor. Oj oj oj!
