Space Invaders

I rymden finns inga känslor lider, likt 95% av alla svenska filmer, av att vara överpedagogisk. Men det är okej, för Andreas Öhman är mer influerad av Wes Andersons berättande än Kjell Sundvalls och Ulf Malmros. Givetvis finns det inga skådespelare i Sverige som kan jämföras med någon i Andersons stab, men ändå, Öhman har fattat någonting i alla fall.

Som aspie-film betraktad är den bättre än den här (som i och för sig är ren katastrof), och sämre än den här.

Trots pretentionerna (vi vet minsann hur Aspergers fungerar!) är det filmens anspråkslöshet (pojke möter flicka) som räddar den. En solid trea.

Lämna en kommentar

Filed under Film

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s