California Dreamin’ (Cover #3 & #4)

Chris Gunst är mest ihågkommen som bakåtsträvande sångare i Beachwood Sparks. Ett band som hyllades och kritiserades omvartannat, oftast med samma motivering. De lät ju (och såg ut) exakt som Byrds och Buffalo Springfield.

Det må vara sant att de lånade lite från sina äldre Los Angeles-grannar, men Gunst hade fler än tolv strängar på sin lyra. I början av 90-talet spelade han i atmosfäriska hardcore-bandet Strictly Ballroom med Jimmy Tamborello, numera känd som den andre i The Postal Service (tänk Chris Lowe). I slutet av samma decennium var han med och startade The Tyde. Och efter att Beachwood Sparks somnat in 2002 bildade han Mystic Chords of Memory med flickvännen Jen Cohen.

Av alla album dessa projekt resulterade i är Mystic Chords of Memorys självbetitlade debut det mest minnesvärda. Orglar, mellotroner och försiktiga akustiska gitarrer dominerar ljudbilden, och låtarna liksom trevar sig fram. Det hörs att projektet började som jamsessioner, utan något riktigt mål. Ändå är musiken långt från den typiska trögflytande kaliforniska psykedelian. Cohens bakgrund i Aislers Set, och de bådas förkärlek för brittiska sångsmeder som Lloyd Cole och Roddy Frame, har lärt dem bygga minnesvärda låtar. Just när de instrumentala bitarna håller på att dras ut för långt, svävar några ljusa, fjäderlätta stämmor förbi, sjungandes små, enkla melodier. Det är tidlös pop, i ordets mest drömska bemärkelse.

Om jag måste välja ut de verkliga höjdpunkterna i Gunsts låtskatt är det, originaliteten till trots, två covers som hamnar högst på listan. ”By Your Side” var en hit med Sade under tidigt 00-tal. En tjusig kärleksballad uppbyggd av lugnande och tröstande ord från den säkrare parten i ett förhållande. Beachwood Sparks version beskrevs av Andres Lokko som en önskan att få tröstas av dessa ord. En intressant tolkning, som grundade sig i att Gunst har en ganska svajig röst. Men vem har sagt att man måste sjunga perfekt? Ibland är det så mycket vackrare med falsksång. Hör bara hur hans stämma spricker halvvägs in i låten.

And if you want to cry
I am here to dry your eyes
and in time you’ll be fine

 

 

Mindre känd är ”We Could Send Letters”. En komposition full av hisnande tonartsbyten, halsbrytande gitarrsolon och klatschiga trummor, hämtad från 1983 års ”High Land, Hard Rain”, Aztec Cameras debutalbum. Mystic Chords of Memory har sänkt tempot, bytt trumstockar mot vispar och elektriska gitarrer mot akustiska. De vassa kanterna har filats till det låter nästan impressionistiskt. Och jag har aldrig hört något liknande. En musiker är inte bättre än vad den gör av sina influenser, och Chris Gunst är en fantastisk uttolkare.

 

Lämna en kommentar

Filed under Covers, Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s