Ett löfte

Just nu pågår kortfilmsfestivalen i Uppsala, så mina klassikeromdömen får vänta några dagar.

Många svenska regissörer har inlett karriären med just kortfilmer (och novellfilmer, förstås, men jag bryr mig inte om att göra någon skillnad mellan de formaten här). När man i efterhand ser dessa tidiga verk slås man ofta av hur lite talang som skiner igenom. Ibland syns den nästan inte alls. Ett känt exempel är En uppgörelse i undre världen, Lukas Moodyssons examensfilm från Dramatiska Institutet. En ointressant historia med Stefan Sauk som, helt utan trovärdighet, spelar en känslokall gangsterpappa.

Kortfilmsformatet är överlag ganska knepigt. Det är svårt nog att hinna förmedla några känslor på bara ett par minuter, måste man dessutom knyta ihop säcken är det nästintill omöjligt att lyckas. Att komprimera berättelsen på rätt sätt är en konst få, om ens någon, behärskar. Antingen försöker regissörerna säga för mycket, eller så förmår de inte säga något alls.

Desto mer imponerande när man väl ser en riktigt bra svensk kortfilm. Något börjar, något tar slut kan bäst beskrivas som en opretentiös Farväl Falkenberg. Några killar i en villaförort har tagit studenten och ska gå skilda vägar. Rasmus har sökt juristlinjen på Uppsala universitet, men vågar inte berätta det för någon. Samtidigt är han bitter på Jonas, som ska dra till Kapstaden, och trött på sin mamma som bryr sig lite för mycket.

Ingen överväldigande story, med andra ord. Scenerna utgörs mest av kompisgänget som spelar basket, dricker folköl eller lirar lite Nintendo. Men det som gör den unik är den autentiska känslan. Farväl Falkenberg hade ungefär samma ingredienser, men förstördes av en helt bedrövlig dialog. Halvvägs in i Något börjar, något tar slut är jag fortfarande osäker på om det är en dokumentär eller inte. Så verkligt känns det.

Jag vet inte om det är regissören Mikael Bundsens förtjänst, eller om killarna bara spelar sig själva, men tillsammans har de fått till en riktig liten pärla. Sannolikt kommer Bundsen börja spela in långfilm snart, och jag hoppas, hoppas att han får fortsätta jobba utan överspelande Dramatenskådisar och pedagogiska manus om ”angelägna” ämnen. Håll tummarna!

3 kommentarer

Filed under Film

3 responses to “Ett löfte

  1. HE

    Nu tycker jag iofs inte det skiner igenom sådär väldans mkt talang i Moodyssons senare alster heller, men det är väl bara jag😉

    • G

      Nä, det är inte bara du! Håller med, men tycker ändå att han sa nånting vettigt med både Åmål och Tillsammans. (Och antagligen Lilja, men såg aldrig den.)

  2. Pingback: Kortfilmer 2010 | Filmmedia.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s