Godard yxskaft!

Det finns två saker jag absolut inte vill göra när det är dags att se film. Det ena är att stänga av innan den hunnit komma igång. Det andra är att somna.

Jag har bara sett tre verk av Jean-Luc Godard. Det är inte mycket med tanke på att han gjort över femtio långfilmer och brukar kallas en av de största. Men jag har somnat i två av de tre jag sett, och dessutom stängt av flera andra innan de ens nått scen nummer två. Det är något med karlns berättande som tråkar ut mig.

I fredags såg jag klart hans Alphaville (efter att ha somnat i mitten av den under kvällen innan), en framtidsskildring från 1965. Den presenterar några såväl smarta som humoristiska idéer. Till exempel är det befriande att se science fiction utspelad i icke-futuristiska miljöer. Och huvudpersonen Lemmy (som är påfallande lik Lou Reed) är en rolig drift med amerikanska hårdkokta privatdetektiver, om än inte i klass med Frank Drebin. Som fan av Blade Runner är det också kul att se varifrån Ridley Scott hämtat flera av sina idéer. Men, och detta är ett ganska stort men, som i alla Godard-filmer saknas det något som får mig att vilja se vidare. Jag vet att han hade, och har, många bra saker att säga, men det räcker inte. Att se en film är inte samma sak som att läsa en artikel eller gå på en föreläsning.

De som försvarar Godard brukar ofta peka på hans ”vågade” sätt att kasta omkull filmnormer. Till exempel låter han ofta skådespelarna tala rätt in i kameran, ett grepp som ska påminna åskådarna om att de faktiskt ser på film och därmed bli mer kritiska och våga ifrågasätta konventioner (även känt som Berthold Brechts vervremdungseffekt). Alltså lite samma sak som när The Tough Alliance så kallade konserter (de kör playback och spelar luftgitarr på tennisracketar och basebollträn) hyllas som en kritik av traditionell rock n’ roll. Det låter kanske vettigt på pappret, men inte vill man gå och se skiten.

Godard & Anna Karina

Det finns förstås många filmer som kräver omtittar innan man börjar uppskatta dem. Regissörer som Antonioni, Bresson och Tarkovskij kan vara ganska svårbegripliga. Men till skillnad från Godard använder de ett bildspråk som griper tag, när jag ser deras filmer känns det som att bilderna betyder något. Och likadant med karaktärerna. Det har sagts om Antonioni att skådespelarna kände sig mer som redskap än just skådespelare när de jobbade med honom. I filmer som Äventyret, Den röda öknen och Feber gör Monica Vitti inte mycket mer än att vandra omkring, till synes planlöst. Ändå anar man ett djup bakom hennes karaktärer. Det kan verkligen inte sägas om Godards figurer. Anna Karina och Brigitte Bardot må vara bländande vackra, men något emotionellt djup låter Godard dem inte visa. Möjligen är det ett medvetet grepp att göra dem endimensionella, men återigen, varför då se filmerna?

Även om jag gillade Alphaville mer än både Två eller tre saker jag vet om henne och Till sista andetaget är jag fortfarande allt annat än övertygad om Godards storhet. Tips på bättre filmer av den gamle fransosen mottages gärna, men jag vågar inte lova att hålla mig vaken!

6 kommentarer

Filed under Film

6 responses to “Godard yxskaft!

  1. Herregud, den hade jag gett en fyra också. Apropå mina överbetyg … Den är en stark trea. Max.

    Fattar inte heller grejen med Till sista andetaget.

    Pierrot le fou (Tokstollen) är betydligt piggare och jag gillade Le Mépris (Föraktet) också. Har hört att Weekend ska vara underhållande. Och Bande à part (En rövarhistoria). Den sistnämnda har jag hemma och ska se mycket snart. Du kan invänta recension!🙂

    http://0glorybox0.blogspot.com/2010/03/i-aint-so-tough.html

  2. Vilket jättebra och välskriven blogg du har!

    Hoppas det är okej att jag lägger till dig i min länklista.

    /Fiffi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s