Nytt album med The Wild Swans

The Wild Swans är ett av de där banden som väldigt få känner till, men verkligen älskas av de som haft turen att upptäcka dem. Sångaren och låtskrivaren Paul Simpson har kopplingar till Liverpool-banden Echo & the Bunnymen och Teardrop Explodes, men frågan är om han inte alltid varit ett strå vassare än både Ian McCulloch och Julian Cope. Problemet är bara att hans band aldrig spelat in ett helgjutet album. I alla fall inte förrän nu, 2011.

The Wild Swans - 1980-talet

The Wild Swans - tidigt 80-tal

Första singeln, ”The Revolutionary Spirit”, kom redan 1982 och var ett av decenniets absolut bästa låtar, men strax efter att den släpptes splittrades bandet – för första gången. Sex år senare skrapade Simpson ihop nytt och gammalt folk och ett album damp äntligen ner i skivbutikerna. Men Bringing Home the Ashes var inte det mästerverk som debutsingeln utlovade. ”Northern England” och ”Now and Forever” var förvisso starka låtar, men musiken lät för polerad och slätstruken. Originalmedlemmarnas insatser grumlades av inlånade studiomusiker och en produktion som gav låtarna lite för stora muskler.

The Wild Swans - Bringing Home the Ashes

Bringing Home the Ashes (1988)

En till fullängdare, Space Flower, följde året därpå, men då hade också gitarristen Jeremy Kelly lämnat bandet. Utan hans karaktäristiska spelstil förlorade bandet det sista som fanns kvar av den ursprungliga magin (även om Ian Broudie från The Lightning Seeds gjorde ett hyfsat försök att ersätta Kelly) och snart splittrades de en andra gång.

Det skulle sedan dröja ytterligare 13 år, till 2003, innan The Wild Swans blev omtalade igen. Då släpptes Incandescent, som samlade allt viktigt material från bandets första år tillsammans. Att den gjorde debutsingeln tillgänglig för en bred publik var prestation nog, men dessutom introducerade den otroliga ”No Bleeding” för världen. En ballad? En rocklåt? Eller kanske ett helt epos ihoppressat i fyra och en halv minuts pop? Jag vet inte, magi är förmodligen det bästa ordet. Låten är som en enda lång refräng, omsluten av ett stämningsfullt intro och en tårdrypande avslutning på piano. Samlingen fullbordades med de bästa spåren från Bringing Home… och Space Flowers. En oumbärlig skiva.

Incandescent - The Wild Swans

Under andra halvan av 00-talet började Simpson prata om att än en gång återförena sitt gamla band, och 2008 hade han till slut samlat tillräckligt med folk för att annonsera ut The Wild Swans återkomst. Ingen av originalmedlemmarna fanns med i uppställningen, men väl gamla vänner från Echo & the Bunnymen och Teardrop Explodes, vilket är miltals bättre än de identitetslösa studiomusikerna från svanarnas ”mellanperiod”. Våren 2009 släpptes så första singeln på nästan 20 år, den mäktiga ”English Electric Lightning”, ett smakprov som skvallrade om kommande storverk. Men i vanlig ordning gick saker och ting inte riktigt som planerat. Det kom aldrig något album under 2010, och jag började som smått tvivla på dess ankomst.  Hoppet väcktes dock igen när det rapporterades om en ny Englandsturné i mars i år. Och så dök plötsligt ett meddelande upp på TheWildSwans.co.uk igår:

The wait is now over. The new Wild Swans release ‘The Coldest Winter for a Hundred Years’ is now available for pre-order, but if you order it you will receive the download straight away.

Jag trodde inte ens att det skulle släppas, och nu sitter jag här med låtarna på min dator. Det har gått 22 år sedan förra albumet, och 31 år sedan bandet bildades. Många band existerar inte en tiondel så länge, ännu färre lyckas göra något vettigt efter så många år. Men The Wild Swans är inget vanligt band, och 30 år är ingen tid för Paul Simpson. Han har haft en vision i sitt huvud ända sedan första början, och den är fortfarande lika storslagen. För honom har bandet aldrig tagit slut, det har funnits med honom hela tiden, och på The Coldest Winter in a Hundred Years realiseras hans idéer i tretton poplåtar lika vemodiga och vackra som någonsin ”The Revolutionary Spirit” och ”Northern England”. Simpson har äntligen gjort sitt stora engelska mästerverk, med en egen plats i musikhistorien någonstans mellan Ocean Rain och Dog Man Star.

The Coldest Winter for a Hundred Years - The Wild Swans

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s