Le feu follet

Kan inte sluta tänka på Tag mitt liv. Den här scenen är otroligt snyggt komponerad, så sorglig, så obehagligt vacker. Inte en replik på flera minuter, bara Saties vemodiga piano, och Alains blickar på människorna som passerar. Svetten lackar i pannan. Någon börjar titta oroligt på honom. Och så är det glaset, glaset han inte får dricka, han inte ska dricka, han inte kan låta bli att dricka.

Gillar du vad du ser, rekommenderar jag den fantastiska boxen med Louis Malle-filmer, utgiven av Atlantic Film i Sverige. Essential viewing, som det heter.

Lämna en kommentar

Filed under Film

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s