Burst into heaven, kissing the cotton clouds

Stay young, stay beautiful! Det var 1988, och efter att ha harvat runt i ett par år tog Stone Roses plötsligt steget från att vara mediokra till att rättmätigt kallas världens bästa band. ”Sally Cinnamon” hintade om storverk, och med ”Elephant Stone” blommade de ut.

Sedan kom debutalbumet och infriade alla förväntningar och lite till. Visst, Ian hade vissa problem med att sjunga live, men vilket jävla band de var! Melodierna, svänget, Ians apgång, Manis Pollock-bas, Renis otroliga trummande, Johns skimrande gitarrslingor. Oj oj oj!

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s