Veronica Falls på Debaser 16/12

Veronica Falls in Stockholm December 2011

Veronica Falls @ Debaser

I fredags fick jag äntligen se årets bästa band, Veronica Falls, stå på scen. Debaser är vanligtvis Stockholms främsta konsertlokal, med nära till scen och oklanderligt ljud. Men den här gången måste de haft en gammal gubbe som rattat med mixerbordet, det lät för burkigt, för högt och alldeles för dovt. Att stället också, kvällen till ära, fyllts av gymnasieelever som visade upp alla sina senaste tokroliga moves under dj-setet, och sedan blev överförfriskade lagom till att Veronica Falls gick på scen, det kunde man nog inte göra så mycket åt. Jag trodde visserligen att folk gick till Debban för att de inte kunde dansa, men men, ställen förändras och publiken förnyas, och 2011 kan inte vara detsamma som 2001, eller ens 2006.

Men ändå. Jag har så gott som aldrig sett någon bli utkastad från stället, och i fredags var det säkert fem stycken som blev det. Tråkigt.

Veronica Falls in Stockholm December 2011

Marion inte helt nöjd med hur basen mullrar

Vad det gäller konserten så infann sig inte magin i början, av förståeliga skäl. Det märktes på bandet att de varken var nöjda med ljudet eller den stora del av publiken som inte kommit för att se dem. Men efter tre, fyra låtar började det arta sig, och efter ytterligare ett par hade ljudet också förbättrats. ”Found Love in a Graveyard” är svår att misslyckas med, och ”Wedding Day” lät alldeles storartad. Bandet låter ungefär som på skiva, bara lite ösigare. De har den där mixen av slarvigt och välspelat som så många indieband jagar, men få lyckas hantera. Allra tydligast blev det på ”Come On Over”, med sitt loja intro som övergår i ren punkexplosion.

Veronica Falls in Stockholm December 2011

”Starry eyes, what can I do, to make you listen?”

Lagom till extranumren var humöret på topp, både hos publik och band, och ”Starry Eyes” lät precis så naivt storögd som den ska. Roxanne och Patrick började prata mer med publiken och på allmän begäran avslutades kvällen med ”Misery”. En utmärkt avslutning, men någonstans fanns ändå känslan kvar av att det kunde blivit så mycket bättre. Kanske en annan gång, på en annan plats.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s