Have you forgotten the 60s – Lucka 20

Det finns mycket att störa sig på med Beach Boys. Brian Wilson var en gudabenådad kompositör, men ofta tenderar hans musik att kännas lite överarbetad. Just när man tror att han hållit igen, så kommer ett helt onödigt stick, eller någon störande detalj. För att inte tala om all stämsång som, hur proffsig den än är, ofta ligger väl nära gränsen till musikaltjafs. För varje liten basröstad ”ba-ba-ba-ba” blir det svårare och svårare att hålla sig för skratt. Och då har jag inte ens nämnt texterna. ”Little Honda” är väl en sak, men ”California Girls” är inget annat än pinsam. Och ”Don’t Worry, Baby”, detta ljuvliga mästerverk som skulle fått en plats på den här listan om det bara inte vore för raderna ”I guess I should’ve kept my mouth shut when I started to brag about my car, but I can’t back down now because I pushed the other guys too far”. Jag menar, okej om det var ett tufft rockband som sjöng, men några välkammade bröder med helylleimage? Nä…

Till Pet Sounds fick Brian den goda idén att låta en lite mer mogen textförfattare hjälpa honom realisera sina idéer. Tony Asher hette mannen som fattade pennan, och med ”God Only Knows” fick han till en riktig fullträff. Brian vägrade till en början att låta texten inledas med ”I may not always love you”, vilket säger en hel del om bandets framtoning, men lyckligtvis stod Tony på sig.

Den briljanta öppningen är bara en av många saker som gör ”God Only Knows” till pophistoriens kanske mest hyllade låt. Hela texten är faktiskt riktigt vacker. Och trots att Brian kanske skulle hoppat över den där töntiga lilla trudelutten efter första refrängen, så är det en häpnadsväckande komposition. Men den är också unik i sitt framförande, bland alla de gitarrband som snackar om hur mycket de älskar den, finns det inget som spelat in något liknande. Om Phil Spector skapade en stor ljudvägg med sin musik, så gjorde Brian Wilson snarare ett böljande ljudhav. Det mest framträdande instrumentet är dragspelet, men där gömmer sig också flöjt, klarinett, valthorn, piano och hammondorgel. Och alla tillsammans skapar de det kanske finaste ljud ett par öron fått höra.

Lämna en kommentar

Filed under Musik, Popjulkalender 2011

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s