Have you forgotten the 60s – Lucka 23

Det är något med Leonard Cohens musik som får folk att vilja spela honom på både bröllop och begravningar, och rista in hans ord på sina gravstenar. Den är högtidlig och enkel, ödmjuk och oändligt djup. Berättelser om tro och tvivel, med smäktande mandoliner och gråtande fioler. Han är hopplöst romantisk och permanent ärrad av motgångar.

Orden är personliga, ofta riktade till en specifik människa, men tonsatta så allmängiltigt enkelt och direkt att de når hjärtat utan omvägar. De skulle kunna vara hitlåtar, schlagers, kanske rentav barnvisor, men Cohens närvaro inger dem en märklig, bohemisk karaktär. Som vore han någon slags extravagant gatumusikant, utbränd, lite smutsig, men stilig med näsduk i bröstfickan och fjäder i brättet, och mynt och blommor strödda omkring sig från varje förbipasserande. En vacker förlorare.

So long, Marianne
It’s time that we began
To laugh and cry, and cry and laugh
About it all again

r

Lämna en kommentar

Filed under Musik, Popjulkalender 2011

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s