My Life in Music – Have you forgotten 1984

Jodå, mina föräldrar spisade många klassiska gubbar på skivtallriken när jag var liten. När jag var fyra flyttade vi till ett alldeles nybyggt hus på andra sidan järnvägen, och ett av mina första minnen därifrån är Springsteens ”Born in the U.S.A.” som dånar på hög volym i allrummet (som vi av någon för mig okänd, men ganska trevlig, anledning brukade kalla TV-rummet). Och nyss skrev jag om Tom Waits. Men allra populärast av de äldre herrarna från den här tiden var nog ändå tjusige kanadensaren Leonard Cohen. 1984 släppte han en av sina allra vackraste kompositioner, ”Hallelujah”. Tyvärr är produktionen mer än lovligt daterad, även om framförandet är fint så har instrumenten en illa ringande klang av det plastiga 80-talet. Men liksom jag länge missuppfattade Springsteens nämnda låt som en patriotisk flaggviftare, trodde jag också i många år att det var så Cohen skulle låta. Inte visste jag att han en gång i tiden var en lågmäld singer-songwriter. Antagligen brydde jag mig inte heller om det som 4-åring, men långt därefter, någonstans i mitten av tonåren, skulle jag höra mästerverken ”Suzanne” och ”Famous Blue Raincoat” och nästan ramla av stolen.

Men det är en annan historia, och även om hans tre första skivor är för alltid ohotade på albumprispallen, så har Various Positions, sina 80-talistiska skönhetsfläckar till trots, några riktigt fina låtar. Och än idag minns jag hur Jennifer Warnes körsång på ”Hallelujah” och ”Dance Me to the End of Love” ekade vackert i allrummet.

Leonard Cohen - Various Positions - Hallelujah - 1984

4 kommentarer

Filed under Musik, My Life in Music

4 responses to “My Life in Music – Have you forgotten 1984

  1. Pladd

    Jag tycker de 80-talistiska skönhetsdragen (om jag lånar din lingvistik) adderar ett lager till låtarna som får dem att stå ut. Att höra Dance Me tralla igång är så storslaget det bara kan bli.

    Men visst gillar även jag hans mer avslagna låtar, i synnerhet från den senaste plattan.

    • Jo, nog är storslaget alltid, och det uppskattar jag också. Kan bara inte låta bli att känna att det kunde blivit ännu bättre, och vackrare, om de använt mer traditionella instrument. Inte för att synthar behöver vara dåliga i sig, men jag brukar inte gilla när de försöker härma andra instrument.

      Borde lyssna på hans senaste, inte gjort det än. Någon särskild låt att börja med?

      • Pladd

        Det är en solid platta, så första och kanske bästa låten ”Going Home” är en utmärkt start. Med den som startpunkt är det omöjligt att inte fortsätta in i nästa, den fina ”Amen”. Sen är man igång.

      • Coolt! Tack för tipset, ska kolla upp.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s