Mellon Collie and the Infinite Excesses

Mellon Collie and the Infinite Sadness

När en nyutgåva av en skiva som redan från början innehöll 28 låtar utökas med ytterligare 64 stycken, då kan det väl inte bli annat än för mycket? Njae, inte nödvändigtvis. Jag har ju egentligen inget emot samlingar med demoversioner, outtakes, alternativa tagningar och annat löst material. Så min text om den nya mastodontutgåvan av Smashing Pumpkins klassiska dubbel Mellon Collie and the Infinite Sadness är inte bara ännu en trött harang om att ”det finns en anledning till att de här bonuslåtarna inte togs med på skivan”.

Som tonåring var det få saker som gjorde mig gladare än att hitta nya spännande bootlegs med favoritbanden. På (sedan länge nedlagda) Frizzle Records i Gamla stan fanns det drivor med Pumpkins-boots, ibland var de rena besvikelser – för dåligt ljud, eller liveupptagningar där Billy Corgans röst lät helt outhärdlig – men ett par gånger snubblade jag över rena guldgruvor. Som Acousticollie, vars intima demoversioner av Mellon Collie-låtarna gav mig känslan av att om inte sitta i Billys sovrum och höra honom besvärja sina demoner, så åtminstone ha tryckt örat mot hans sovrumsdörr och tjuvlyssnat. ”Lily (My One and Only)”, ”Ugly”, till och med ”Bullet with Butterfly Wings” lät alla bättre än på skivan – så mycket mer rörande när varken band eller producent backade upp Billys sköra stämma.  Och ”Wishing You Were Real” var en helt ny, tidigare ohörd, pianoballad som gav både gåshud och klumpar i halsen.

Samma fina demosamling är med på Deluxe Edition av Mellon Collie and the Infinite Sadness. Men det är också fyrtioelva andra alternativa versioner av de klassiska låtarna. Och likaså en handfull för mig hittills helt ohörda kompositioner – och om jag inte alltid tycker det finns en anledning till att låtar lämnats utanför en skiva från början, så kan jag åtminstone säga att det finns en anledning till att de inte ens platsat på några bootlegs tidigare… Spår som ”Ascending Guitars”, ”Blast”, ”Fun Time” och ”Knuckles” kommer jag aldrig lyssna på igen – inte för att de är usla, utan bara ofärdiga och ointressanta. Av de tidigare ohörda sångerna är det bara ”Towers of Rabble” och James Ihas ”One and Two” som är av visst intresse. Möjligen också den så kallade ”Nighttime”-versionen av albumets titellåt, men den var ju med redan från början, påhängd på slutet av ”Thru the Eyes of Ruby”.

Mellon Collie and the Infinite Sadness - Reissue

Det tar inte heller slut där. Förutom de 28 låtarna på dubbelalbumet, fanns det ju nästan lika många b-sidor som släpptes officiellt på de efterföljande singlarna (och därefter samlades på singelboxen The Aeroplane Flies High). Både boxen och de enskilda singlarna är ganska svåra att hitta idag, så det finns helt klart ett värde i att samla alltihop i ett och samma paket. Men märkligt nog har inte alla b-sidor tagits med, långt ifrån, och urvalet är dessutom ganska ologiskt. Pärlor som ”Pennies”, ”Rotten Apples” och ”Cherry” finns alla där, men inte ”The Boy”, inte ”…Said Sadly”, inte ”The Last Song”. Och ”Medellia of the Gray Skies”, den vackra visan från Tonight, Tonight-singeln, representeras av en alternativ tagning där Billys röst kraxar mer än vanligt och går över gränsen för vad som är acceptabel falsksång.

Så hur kan man sammanfatta denna smått vansinniga utgåva? Med fem skivor och totalt 92 låtar skulle den kunnat samla alla b-sidor, några demos och de mest intressanta alternativa versionerna. Istället lämnar den mig med känslan av att någonting saknas. Det kan låta absurt med en sådan volym, men så är det. Jag känner inte till detaljerna kring hur boxen tagits fram, men inbillar mig att problemet bottnar i att dagens Billy Corgan inte är vad han brukade vara. Som musiker har hans faiblesse för överdrivna excesser och utdraget dravel helt slagit ut den forna förmågan att balansera med lite popkänsla och bräcklighet. Och då är det väl inte heller rimligt att förvänta sig ett vettigt urval av den karln. Som gammalt fan får jag ändå glädjas åt att allt det här materialet tagits fram. Skulle de där 64 bonusspåren bara varit 25, hade jag kanske aldrig fått höra de allra mest sällsynta guldkornen.

Mellon Collie and the Infinite Sadness - 2012 box

(Men okej, för sakens skull. Här är de 25 låtar jag hade valt till ”extramaterialet”, om jag fick bestämma. Har du inte hört dessa, så se till att göra det! De flesta av dem finns inte på Spotify, men garanterat på flera nedladdningssajter – om du nu inte vill köpa hela boxen.)

1. …Said Sadly
2. The Boy
3. Cherry
4. Believe
5. Pennies
6. Rotten Apples
7. Jupiter’s Lament
8. Medellia of the Grey Skies
9. Blank
10. Tonite Reprise
11. The Last Song
12. A Night Like This
13. Dreaming
14. Tonight, Tonight (Strings Alone Mix)
15. Methusela (Sadlands Demo)
16. Autumn Nocturne (Sadlands Demo)
17. Ugly (Sadlands Demo)
18. Lily (My One And Only) (Sadlands Demo)
19. Bullet With Butterfly Wings (Sadlands Demo)
20. Mellon Collie And The Infinite Sadness (Nighttime Version 1)
21. Galapagos (Sadlands Demo)
22. Eye (Soundworks Demo)
23. One And Two
24. Wishing You Were Real (Home Demo)
25. Infinite Sadness

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s