When Debbie’s Back from Texas

Stina Nordenstam - And She Closed Her Eyes

Jag vet inte vad Stina Nordenstam gör idag, men oavsett om det kommer någon ny skiva från Fisksätras största snille eller inte, så har hennes album en helt eget kapitel i musikhistorien. Och bäst av dem alla är nummer två, med det litterära, nej, filmiska, nej, magiska namnet. And She Closed Her Eyes. Det kan liksom skrivas med tre punkter både för och efter, som hon själv sa i intervjun i det där gamla numret av POP. Det låter som ett synopsis till en fransk film, skrev Andres Lokko om hennes beskrivning av albumets avslutande titellåt. Detsamma kan egentligen sägas om de flesta låtarna på And She Closer Her Eyes, men aldrig blir väl inspirationen från olyckliga, men odödliga kärlekshistorier – filmiska eller litterära – som på öppningslåten. Jag menar, bara namnet – ”When Debbie’s Back from Texas” – målar ju upp hundratals bilder, av stillsamma öppningsscener, dramatiska avslutningar, en bil som rullar in på garageuppfarten, en tallrik som tappas, en människa som står fastfrusen utanför ytterdörren, en annan som lägger sig gråtande på köksgolvet.

I’m standing by the window, suddenly feeling so small
Cars go by and life, I feel like I could try just a little more

Musiken är så sorgsen, så bräcklig, så otroligt vacker. Det monotont skavande ackordet i versen, Stinas spröda röst, Andreas Mattssons ljuva men lika spröda stämma i refrängen, och den lilla kakafonin av akustiska gitarrer när den sorgliga kärlekshistorien når sitt klimax, sitt slut. Ett fulländat mästerverk på fyra minuter.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s