Have you forgotten 2013: Böckerna

– Jag är ju ingen läsare.

Så kanske inte en text om årets bästa böcker ska inledas. Men jag kände att jag borde nämna att jag inte är någon bokslukare av rang, eller tidigare har läst så mycket att jag kan påstå att jag vet särskilt mycket om det ena eller andra.

Hur som helst. Här är ändå en lista med de böcker jag läst som getts ut (på svenska) i år. De flesta tyckte jag mycket om, andra lite mindre.

Expeditionen min kärlekshistoriaExpeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma
En hisnande och hårresande totalupplevelse. Främst handlar det om den misslyckade Andrée-expeditionen och vad som verkligen hände med de tre oerfarna KTH-grabbarna, som sensommaren 1897 försvann i en luftballong på väg mot Nordpolen, och hittades döda på den otillgängliga Vitön först 30 år senare – men också om Uusmas egna försök att pussla ihop ledtrådar. Välj den stora illustrerade utgåvan, varje bild måste ses!

Nyckeln

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Trilogin knyts ihop och det är storslaget och finstämt omvartannat. Både scenerna från gränslandet och rättegångssalen är oförglömliga.

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors av Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Kim W Andersson, Lina Neidestam & Karl Johnsson
Ett helt gigantiskt From Hell-tjockt seriealbum med hela Engelsforstrilogin skulle passa mig fint, men nu får jag hålla till godo med den här lite tunnare boken, där alla tecknare gör fint ifrån sig. Personligen gillar jag Lina Neidestams bildberättande mest.

Zelda vs patriarkatet

Zelda vs. patriarkatet av Lina Neidestam
Det enda jag inte älskade med de två första böckerna om Zelda var att samma punchline upprepades väl många gånger, men så kände jag inte med denna tredje bok. Det mesta känns igen från tidigare, men allt har liksom blivit ännu lite roligare, smartare och mer varierat.

Egenmäktigt förfarande

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Otroligt välskrivet, men en historia som tyvärr mest gör mig trött. Jag vet inte riktigt, kanske tänkte Andersson egentligen bara göra ett debattinlägg. Och kanske behövs det ett så snustorrt språk för att neutralt och nyktert kunna skildra någon som faller hals över huvud för en otrevlig person, men utan känslor inblandade blir det liksom inte mycket kvar av läsupplevelsen.

Monstren i skogen

Monstren i skogen av Mats Jonsson
Mats Jonssons självbiografiska historier funkar utmärkt även i barnboksform och det känns lika naturligt att följa den lilla Mats här som i mästerverket Pojken i skogen.

Om detta talar man endast med kaniner

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
En poetisk och allvarlig historia, presenterad i barnboksform, som alla vuxna människor borde läsa. En kombination av bilder och ord som får hela hjärtat att vridas om.

Kupé nr 6

Kupé nr 6 av Rosa Liksom
Snirkligt och tjusigt språk i en berättelse som utspelar sig längs Transsibiriska järnvägen, där den unga kvinnliga huvudpersonen får stå ut med bisarra inviter och fruktansvärda berättelser om det gamla Sovjet (och enstaka hövligheter) från den otrevliga gamla man hon delar kupé med.

Gone Girl

Gone Girl av Gillian Flynn
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Gone Girl, men som deckare är den intelligent berättad med oväntade vändningar. Och som satir av amerikanska pars strävan efter perfektion är den både träffande, mörk och rolig. Men jag som icke-amerikan, och utan tron på den där låtsade perfektionen, känner mig mest av allt ganska tom när jag slutligen slår ihop pärmarna.

Den bästa dagen är en dag av törst

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Oerhört vackert vemod om Karin Boyes liv i 30-talets Berlin. Någon elak kritiker skrev att den här boken förminskade vår nationalskatt Boye, men det håller jag inte med om. Den historiska korrektheten kan jag inte uttala mig om, men hur skulle man kunna skildra en bräcklig och ångestfylld människa som stark och stabil? Eller är det plötsligt skönt när knoppar brister? Förresten har hon sina tuffa sidor även i Kolterjahns berättelse, men oavsett vilket förtar det ingen av den kraft hennes texter fortfarande besitter.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s