Tag Archives: Best of 2011

Have you forgotten 2011 – låtarna

Efter skivorna och filmerna kommer här till sist 2011 års bästa låtar. Ett sextiotal heta musiktips, somliga med kommentarer, andra utan. Läs, lyssna, njut!

Det bör påpekas att albumspår från i år som släppts på singel tidigare än 20110101 inte får vara med. Således faller ”English Electric Lightning” (Wild Swans), ”Heart in Your Heartbreak” (The Pains) och ”Found Love in a Graveyard” (V Falls) bort från vad som annars skulle varit absoluta toppen på listan. Men låtar som tidigare bara spelats live, eller medverkat på någon demo, får givetvis vara med.

”Toppen på listan” förresten, det var ju lite fel. Jag har faktiskt inte brytt mig om att rangordna låtarna, det handlar lite för mycket om dagsform och humör för det. Men visst, om ni trugar så är jag inte den som är den – de kursiverade låtarna är crème de la crème.

Alex – Girls

Battery Kinzie – Fleet Foxes

Beatles and the Stones – Meg Baird
Ja, visst är det House of Loves gamla dänga.

Beautiful Summer – Heirlooms of August
Rustik country från årets ena Red House Painters-sidoprojekt. (Ej på Spotify, men här.)

Blue Eyes of a Millionaire  – Belle and Sebastian
B-sida till ”Come On Sister” som klår det mesta på fjolårets Write About Love. Lyssna här.

The Bluebell Wood – The Wild Swans
The Wild Swans mästerverk till album finns alltså inte på Spotify, men se till att köpa det istället! Sedan finns de flesta låtar på YouTube, förstås.

Bumper – Cults

Come On Over – Veronica Falls

Concrete Gold – WU LYF

Date It – Golden Grrrls
Oljudande twee. Kan höras här.

Death Rays – Mogwai

Do You Really Wanna Know – Papercuts

Done – Low

Dust and Light – Tape

Elaine – Wake the President

Euphoria, Take My Hand – Glasvegas
Jo, en bra låt fick de till ändå. Synd bara att det inte blev fler.

The Eye in the Eye of the Storm – Lady Lazarus
Minimalism.

Falling to Bits – The Wild Swans
Perfekt öppning på de vilda svanarnas återkomst. Att de mötts av total mediaskugga i Sverige är inget annat än sorgligt.

Forget That You’re Young – The Raveonettes

Forget You All the Time – Cloud Nothings
Catchy från ett lo-fi-band som annars tenderar att låta rätt löjliga.

Friends – Meg Baird
Meg Baird gör en fin hyllning till sina vänner och spelar gitarr lika vackert som någonsin Paul Simon eller José González.

Gan to the Kye – The Unthanks

Georgia – Yuck

Green Aisles – Real Estate

Hard Times – Widowspeak

He Gets Me High – Dum Dum Girls

Helplessness Blues – Fleet Foxes

Hold Your Hand – Dum Dum Girls

I am Seventeen – Andreas Mattsson

I Hate You But I Love You – Russian Red

I Never Would – Seapony

If You Wanna – The Vaccines
Att avfärda The Vaccines som meningslös överklassrock samtidigt som man kallat The Strokes-slynglarnas debut för världens bästa skiva är lite märkligt. Jag stör mig mest på att Vaccines (till skillnad från Strokes) blir så tjatiga efter tre, fyra låtar. (Och då pratar jag förstås om Strokes anno 2001. I år skrev de tyvärr ut sig själva ur historien med sin überskickliga och olyssningsbara musikermusik. Tråkigt, but if you wanna come back, och spela som ni gjorde förr, så är det ålrajt med mig!)

Into the Wilderness – Burning Hearts
I väntan på nästa album från Finlands bästa band.

Ladder Song – Bright Eyes

Long Way Down – Alela Diane

Lost at Sea – The Wild Swans

Me, Sola & C – Help Stamp Out Loneliness

Minuet – Stephan Mathieu
Från årets förmodat bästa ambientskiva, inte för att jag är expert på området, men…

Movin Away – My Morning Jacket
Otroligt tjusig ballad med old timey-känsla. Än har Kentucky-bandet några kvaliteter kvar.

My Terrible Friend – The Pains of Being Pure at Heart

Never Come Around – La Sera

Ocean – Asobi Seksu

Peeping Tomboy – Kurt Vile

Piledriver Waltz – Alex Turner
Höjdpunkten på Turners trevliga Submarine-soundtrack.

Port of Call – Beirut

Resolutions – My Sad Captains

Richie Now – Stevie Jackson

Ripple – Built to Spill
Den enda bra Grateful Dead-cover jag hört är en livefavorit med Idaho’s finest. I år släpptes den på singel lagom till Record Store Day.

Sadness is a Blessing – Lykke Li
Fantastisk uppdatering av Ronettes ”Walking in the Rain”.

Santa Fe – Beirut

Smothered in Hugs – Flaming Lips
Att hyllningsskivor aldrig blir så bra som man hoppas är ingen nyhet. Men på varje sådan skiva finns alltid ett undantag, och på Sing for Your Meat, tributen till Guided By Voices, är det kollegorna i Flaming Lips som står för det.

Society is My Friend – Kurt Vile

Starry Eyes – Veronica Falls

Stockholm’s Archipelago – Wake the President
Nej, det handlar inte om party på Sandhamn. Skottarna Wake the Presidents bild av den svenska huvudstadens skärgård är filtrerad genom Strindbergs, (som låten är tillägnad), Söderbergs och Bergmans blickar på våra dödligt vackra öar och holmar.

Strange – The Pains of Being Pure at Heart

Surfer’s Hymn – Panda Bear
Uppföljaren till Person Pitch når tyvärr inte ens upp till hakan på sin föregångare, men där finns ändå en del stabil flumpop.

Swollen Hearts, Bitten Tongues – Young Romance
Fin titel på denna den enda låt jag hört med Young Romance. Ett band att hoppas på storverk från i framtiden. Finns inte på Spotify, men väl här.

Suzanne – Alela Diane

Take It As It Comes – Vivian Girls
Underbar korsning mellan 60-talspop och 80-talstwee.

The Taste of Big Cities – Andreas Mattsson

Think You Can Wait – The National

This is Why We Fight – The Decemberists
När band som släppt svajiga skivor under ett par år plötsligt blir jämnbra igen, saknas alltid de riktiga topparna. ”This is Why We Fight” är så nära Decemberists kommer en på The King is Dead.

Vernon Forrest – Desertshore
Årets andra Red House Painters-sidoprojekt är egentligen gitarristen Phil Carneys band, men Mark Kozelek fick medverka på ett par låtar. Pianoballaden ”Vernon Forest” står ut mest.

We All Go Back to Where We Belong – R.E.M.
Ni bildades två veckor innan jag föddes, och nu har ni lämnat mig ensam i den här förvirrade världen! Men visst, ”We All Go Back to Where We Belong” är ett värdigt avsked, och jag kommer aldrig glömma er. Fint också att ni lät Kirstens talanger ackompanjera låten.

You are My Sister – The Unthanks
Japp, det är Anthony-låten, överjordiskt vackert framförd i en kyrka i norra London av systrarna Unthanks.

You Know What I Mean – Cults

4 kommentarer

Filed under Musik

Have you forgotten 2011 – filmerna

Film 2011 - Beginners

So this was 2011?

LÅNGFILMER:

Attenberg och Dogtooth
Inte alltid så angenäma scener, men Athina Rachel Tsangari (regissör Attenberg, producent Dogtooth) och Giorgos Lanthimos (producent Attenberg, regissör Dogtooth) kan konsten att göra åskådarna fascinerade av vad de ser, och till och med få dem att ifrågasätta deras egna verkligheter. Inte illa för två nya förmågor.

Beginners
Indieromcom i behagligt tempo.

Black Swan
Inget nytt under solen, men välgjort och spännande. Läs gärna Fredrik Asplunds artikel i Popmani där jag bidrog med ett par intervjuer.

Blue Valentine
Romantik i feel bad-format.

Brighton Rock
Andrea Riseborough, Sam Riley, Helen Mirren och John Hurt är alla briljanta i denna Greene-filmatisering. Och fotot är så pang-på att jag fortfarande kan känna det kalla engelska duggregnet i nacken.

Flickorna i Dagenham
Andrea Riseborough igen. Londonförort. 60-tal. Kvinnliga arbetarklasshjältar. Vad mer behövs?

Hjärtslag
Varför görs det inte fler så här snygga filmer, med lika bra popmusik?

Midnatt i Paris
Det kan hända att Woody upprepar den komiska poängen med en gapande Owen Wilson som möter historiska personligheter lite för många gånger, men jag fnissar varje gång. Förstklassig, intelligent underhållning.

Niceville
60-talsuppror ur ny synvinkel, dessutom med riktigt starkt persongalleri.

Norwegian Wood
Också 60-tal, helt annan vinkel. Andlöst vackra bilder med ett perfekt soundtrack.

Submarine
Underbart udda och mysigt mörk.

The Tree of Life
Hur magnifika natur- och rymdbilderna än är, kan jag inte låta bli att tycka att de kunde lämnats utanför. Hade det varit fullt fokus på den obeskrivligt vackra 50-talsfamiljeskildringen, då skulle det blivit högsta betyg och en given plats i historieböckerna. Men all respekt åt en regissör som alltid går sin egen väg.

KORTFILMER:

Apele Tac
Intensiv historia om två personer som planerar fly det kommunistiska Rumänien genom att simma över en bred flod mitt i natten.

White Turnips Make It Hard to Sleep
Förhoppningsvis kommer det höras mer om 27-åriga franska filmskaparen Rachel Lang. Och likaså Salomé Richard, fantastisk i rollen som ung konstnär som börjat tröttna på sin pojkvän.

White Turnips Make It Hard to Sleep

Salomé Richard i årets kortfilm

HONOURABLE MENTIONS:

Barneys många liv – En inte helt sann historia
Paul Giamatti!

Bridesmaids
Because a good comedy is hard to find.

En dag
Kan man bara bortse från hur mycket som saknas från boken, så döljer sig där en rätt mysig film.

Jane Eyre
Mia Wasikowska är nothing short of fantastic.

The King’s Speech
Kan man tycka synd om en kung med talfel? Tveksamt, men en bländande snygg film i alla fall.

Lånaren Arrietty
Little people!

Melancholia
Vacker undergång. Och välspelad. Men det är en stämningsfilm, varken mer eller mindre.

Never Let Me Go
En annan form av undergång, också vacker.

Super 8
Hollywood skulle må bra av fler såna här sympatiska matinéer och färre överpretentiösa historier vars enda poäng är en långsökt twist.

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
När vi ändå är inne på ämnet så är Tintin-filmen högklassig old school-matiné, åtminstone under första halvan.

Tre
Tom Tykwer kan bättre, men jag är glad så länge han gör film.

Win Win
Giamatti igen. Han må spela mer eller mindre samma roll jämt, men så har det aldrig funnits någon i Hollywood som honom heller.

Film 2011 - Paul Giamatti

Giamatti - one of a kind

4 kommentarer

Filed under Film

Have you forgotten 2011 – skivorna

BUBBLARE

Butcher Boy Helping Hands
The DecemberistsThe King is Dead
DesertshoreDrawing of Threes
PJ Harvey – Let England Shake
The RaveonettesRaven in the Grave
SeaponyGo with Me

TOPP 20

20 WU LYFGo Tell Fire to the Mountain
Kurt Cobain möter Tom Waits.

19 The VaccinesWhat Did You Expect From the Vaccines?
Trevlig pop i små doser, även om det skulle räckt med en EP.

18 Alela DianeAlela Diane & Wild Devine
Rösten!

17 YuckYuck
“Georgia” är årets indierökare.

16 Real EstateDays
Som en lat sommardag.

15 PapercutsFading Parade
“Do You Really Wanna Know” är välsnickrad pop med ett sagolikt skimmer. Resten av låtarna håller inte samma höga kvalitet, men är väl så skimrande de också.

14 The UnthanksLast
Vacker, tidlös folkmusik, nästan lika stark som förra skivan.

13 Andreas MattssonKick Death’s Ass
Landets bästa låtskrivare är dessutom en finfin textförfattare.

12  CultsCults
Yeah, you know what I mean!

11 My Sad CaptainsFight Less, Win More
Fortsätter låta som världens mysigaste mix av Teenage Fanclub och Yo La Tengo.

10 Meg BairdSeasons on Earth
Missa inte ”Beatles and the Stones” – 10-talscover på 90-talspop, i skepnad av 60-talsfolk.

WidowspeakWidowspeak
Michaels taggtrådsgitarr + Mollys rökiga röst = kärlek.

BeirutThe Rip Tide
Zachs jämnaste platta hittills.

Dum Dum GirlsOnly in Dreams
Perfekt garagepop.

Wake the PresidentZumutung!
Årets skotska pop.

Kurt VileSmoke Ring For My Halo
Som jag önskar att J Mascis soloalbum ska låta.

Fleet FoxesHelplessness Blues
Uttjatade i svensk media, men nog är ”Helplessness Blues” årets låt ändå.

The Pains of Being Pure at HeartBelong
The Pains put the heart in your heartbreak!

The Wild SwansThe Coldest Winter for a Hundred Years
Efter 30 år har de gjort sin första helgjutna skiva. Placera den mellan Dog Man Star och Ocean Rain.

Veronica FallsVeronica Falls
Jag älskar allt med Veronica Falls. Det går inte att sammanfatta det bättre än så. Eller okej, mitt hjärta tar glädjeskutt varje gång jag hör det perfekta hopkoket av ”There She Goes”, ”Shadow of a Doubt” och Shangri-Las. Ren indiekärlek.

Veronica Falls - årets album

Lämna en kommentar

Filed under Musik