Tag Archives: Film 2011

Have you forgotten 2011 – filmerna

Film 2011 - Beginners

So this was 2011?

LÅNGFILMER:

Attenberg och Dogtooth
Inte alltid så angenäma scener, men Athina Rachel Tsangari (regissör Attenberg, producent Dogtooth) och Giorgos Lanthimos (producent Attenberg, regissör Dogtooth) kan konsten att göra åskådarna fascinerade av vad de ser, och till och med få dem att ifrågasätta deras egna verkligheter. Inte illa för två nya förmågor.

Beginners
Indieromcom i behagligt tempo.

Black Swan
Inget nytt under solen, men välgjort och spännande. Läs gärna Fredrik Asplunds artikel i Popmani där jag bidrog med ett par intervjuer.

Blue Valentine
Romantik i feel bad-format.

Brighton Rock
Andrea Riseborough, Sam Riley, Helen Mirren och John Hurt är alla briljanta i denna Greene-filmatisering. Och fotot är så pang-på att jag fortfarande kan känna det kalla engelska duggregnet i nacken.

Flickorna i Dagenham
Andrea Riseborough igen. Londonförort. 60-tal. Kvinnliga arbetarklasshjältar. Vad mer behövs?

Hjärtslag
Varför görs det inte fler så här snygga filmer, med lika bra popmusik?

Midnatt i Paris
Det kan hända att Woody upprepar den komiska poängen med en gapande Owen Wilson som möter historiska personligheter lite för många gånger, men jag fnissar varje gång. Förstklassig, intelligent underhållning.

Niceville
60-talsuppror ur ny synvinkel, dessutom med riktigt starkt persongalleri.

Norwegian Wood
Också 60-tal, helt annan vinkel. Andlöst vackra bilder med ett perfekt soundtrack.

Submarine
Underbart udda och mysigt mörk.

The Tree of Life
Hur magnifika natur- och rymdbilderna än är, kan jag inte låta bli att tycka att de kunde lämnats utanför. Hade det varit fullt fokus på den obeskrivligt vackra 50-talsfamiljeskildringen, då skulle det blivit högsta betyg och en given plats i historieböckerna. Men all respekt åt en regissör som alltid går sin egen väg.

KORTFILMER:

Apele Tac
Intensiv historia om två personer som planerar fly det kommunistiska Rumänien genom att simma över en bred flod mitt i natten.

White Turnips Make It Hard to Sleep
Förhoppningsvis kommer det höras mer om 27-åriga franska filmskaparen Rachel Lang. Och likaså Salomé Richard, fantastisk i rollen som ung konstnär som börjat tröttna på sin pojkvän.

White Turnips Make It Hard to Sleep

Salomé Richard i årets kortfilm

HONOURABLE MENTIONS:

Barneys många liv – En inte helt sann historia
Paul Giamatti!

Bridesmaids
Because a good comedy is hard to find.

En dag
Kan man bara bortse från hur mycket som saknas från boken, så döljer sig där en rätt mysig film.

Jane Eyre
Mia Wasikowska är nothing short of fantastic.

The King’s Speech
Kan man tycka synd om en kung med talfel? Tveksamt, men en bländande snygg film i alla fall.

Lånaren Arrietty
Little people!

Melancholia
Vacker undergång. Och välspelad. Men det är en stämningsfilm, varken mer eller mindre.

Never Let Me Go
En annan form av undergång, också vacker.

Super 8
Hollywood skulle må bra av fler såna här sympatiska matinéer och färre överpretentiösa historier vars enda poäng är en långsökt twist.

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
När vi ändå är inne på ämnet så är Tintin-filmen högklassig old school-matiné, åtminstone under första halvan.

Tre
Tom Tykwer kan bättre, men jag är glad så länge han gör film.

Win Win
Giamatti igen. Han må spela mer eller mindre samma roll jämt, men så har det aldrig funnits någon i Hollywood som honom heller.

Film 2011 - Paul Giamatti

Giamatti - one of a kind

4 kommentarer

Filed under Film

Årssammanfattningar

Jag råkade visst bränna upp alla superlativ i min 60-talsjulkalender, så nu finns det knappt några kvar till årsammanfattningarna. Kanske lika bra det, man kan ju bli ganska mätt på dem…

Förra året skrev jag långa haranger om de 15 bästa skivorna, i år har jag valt ut 20 stycken, men det blir bara en kort kommentar om varje. För att kompensera för det tänker jag den här gången göra en filmlista också. Och, om det vill sig riktigt väl, ett litet urval med årets låtar.

Utan att göra några större djupdykningar i trender och rörelser, kan jag kort konstatera att 2011 var ett förbannat bra popår, kanske till och med ännu bättre än 2010. Filmåret däremot bjöd inte på några fullträffar. Flera bra rullar, visst, men inget som fick mig att ramla baklänges – med reservation för att jag inte hunnit se varken The Skin I Live In, Tinker Tailor Soldier Spy eller Mannen från Le Havre ännu (klar ramla-baklänges-risk på alla tre). Play vet jag inte ens om jag tänker se, jag gillade visserligen De ofrivilliga väldigt mycket, men debatten som rasat i svensk media gjorde mig bara trött.

Nåja, först ut är i alla fall årets 20 bästa skivor, plus ett par bubblare som bara nästan kvalade sig in på listan. Så får jag be intresseklubben plocka fram sina anteckningsböcker, för nu drar vi igång!

Have you forgotten 2011

Lämna en kommentar

Filed under Film, Musik

Utlovade Tintin-recensionen

Anfäkta och anamma! Som jag lovade blev det en liten recension efter gårdagens biobesök. På Filmmedia kan man läsa om varför jag ger första Tintin-filmen betyget 3.

Enhörningens hemlighet - Tintin, Nestor och Haddock

En seriebild säger mer än tio filmscener

Lämna en kommentar

Filed under Film

Nu blommar asfalten – Tintin äntligen på vita duken

I helgen är det fullt upp med Uppsala Kortfilmfestival och en del annat, men snart ska jag försöka se Tintin-filmen och kanske skriva någon liten kommentar.

Haddock dricker - Enhörningens hemlighet

Ett glas på det, Tintin?

Just nu är jag mest osäker på om man ska se filmen med svenskt eller engelskt tal. Känner jag den förutsägbara svenska filmindustrin rätt – och det gör vi väl alla – kommer de svenska insatserna inte vara några höjdare.Varken Tomas Bolme, Åke Lindström eller Bert-Åke Varg är ju ens med. Ändå är det med svenska röster man alltid hört Tintin, Haddock och Dupondtarna. Och annars ska det väl vara originalspråket franska? Jag menar, Milou med namnet Snowy? Nä, tror inte det.

Recensionerna ser ut ungefär som förväntat, medel- eller ganska höga betyg i de flesta fall. DN delar ut en trea, UNTAftonbladet och Expressen fyror. Cinema är lite mer skeptiska. SvD däremot delar ut näst högst betyg, på sin egna sexgradiga skala. Tyvärr visar recensent Jan Söderqvist upp en otrolig okunnighet när han i början av texten ger sig på att sammanfatta den historiska bakgrunden till de seriealbum som filmen bygger på. Han verkar ha fått en hel del om bakfoten, även om vissa saker han skriver stämmer. Men om man är osäker på historien bakom, varför inte då bara hålla sig till att diskutera filmen? Pinsamt!

Här finns lite bättre information om författaren Hergés tveksamma bakgrund, och hur han senare kom att forma betydligt mer sympatiska och välgrundade åsikter, och också förmedlade dessa genom Tintin-albumen.

Läs också Davids trevliga artikel på Filmmedia.

2 kommentarer

Filed under Film

En dag – filmen alltså

Filmmedia har jag skrivit en liten recension av En dag. Ni vet, filmatiseringen av David Nicholls fina bok. Såg den ikväll och hade en trevlig stund, men som alltid med böcker som blir film känner man sig lite snuvad på innehållet. Var tog alla fina, roliga, hjärtskärande scener vägen?

En dag (One Day) - filmen

Em & Dex

Ser ut som att DN och SvD:s recensenter tycker ungefär likadant, medan Expressens, som inte läst boken, är mer positiv.

Lämna en kommentar

Filed under Film

Septembers filmer – en liten genomgång

Många musikinlägg har det blivit på sistone, men det var ett tag sedan jag skrev något om film. För att råda bot på detta tänkte jag lite kort gå igenom ett par av de filmer jag sett under månaden som gick. Allt som allt hanns det med 25 stycken, men då var nästan hälften kortfilmer (sedda på alltid lika mysiga Fyrisbiografen). Så, utan vidare besvär, det här var septembers:

Sämsta – En enkel till Antibes. Svenska tidningar har gjort en stor affär av Sven-Bertil Taubes prestation, och visst är han duktig, men vad hjälper det en i övrigt genomkass film? Övriga skådisars insatser pendlar mellan mediokra och skitdåliga, och scenerna med den countryälskande new age-prästen är så pinsamma att man baxnar. Men allra värst är banne mig att Richard Hobert, efter så många år som verksam regissör, ändå inte kan hålla sig borta från svensk films allra mest utslitna och tomma replik:
– Vad fan håller du på med?

En enkel till Antibes

Främlingar på tåg - Rebecca Ferguson och Sven-Bertil Taube

Bästa – Tag mitt liv (Le feu follet). Fransk tragik när den är som allra bäst. Maurice Ronet spelar med bravur den existentiellt grubblande Alain som rymmer från en avgiftningsklinik för att bestämma sig om livet är värt att leva eller inte. De svartvita Parisbilderna, ackompanjerade av Erik Saties ”Gymnopedie #1” och ”Gnossienne #1”, är oemotståndliga, och det märks att Louis Malle känner starkt med sin huvudperson, trots dennes distans till allt och alla omkring sig. När Alain får en ångestattack inne på Café de Flore drabbar det tittaren totalt. Det är en på samma gång stark, vacker och sorglig film. Av någon anledning nämns Malle sällan i samma andetag som Truffaut och Godard när det pratas franska nya vågen, men han är en minst lika bra regissör, och Tag mitt liv en av hans främsta verk.

Tag mitt liv (Le feu follet)

Maurice Ronet i ett regnigt Paris

Besvikelse – Spionen måste dö (The Deadly Affair). Spiondrama baserat på John le Carré-roman, regisserat av Sidney Lumet, med James Mason, Simone Signoret, Maximilian Schell och Harriet Andersson i några av rollerna. På pappret kan det ju knappt bli bättre, men tyvärr är det inte mycket som stämmer i genomförandet. Harriet är en av de bästa svenska skådespelarna genom tiderna, men någon vidare engelska pratar hon inte, det blir liksom bara fel tonläge. Det är egentligen symtomatiskt för hela filmen, den slår aldrig an rätt ton. De regngråa miljöerna, det råa våldet och spänningarna mellan Andersson och Mason skär sig helt med filmens i övrigt klämkäcka ton. Och vilken duktig spion väljer att samarbeta med en narkoleptisk polis? En småfånig bagatell som i rätt händer kunde blivit något helt annat.

Spionen måste dö (The Deadly Affair)

James, Harriet och Maximilian

Roligaste – Bridesmaids. ”Tjejfilm”, hävdar många. Universellt rolig film, säger jag. Som så många andra framstående amerikanska komiker kommer Kristen Wiig från Saturday Night Live, men till skillnad från de flesta av hennes programkollegor ror hon sin film hela vägen i hamn. Visst, det blir lite rörigt på slutet, och ett par saker i handlingen reds aldrig ut, men dynamiken mellan Wiig, Rose Byrne och Maya Rudolph är tillräckligt stark för att hålla intresset uppe från början till slut. Och så tycker jag ju om Wiigs karaktär tillräckligt för att skratta med hela hjärtat, även åt de plumpaste av skämt – en grundförutsättning som de flesta komedier missar.

Bridesmaids

Joråsatte, verkligen kul att ni funnit varann!

Uppfyllan av förväntningar – Submarine. Kombinationen brittisk socialrealism och Wes Andersons stiliserade filmspråk skulle lätt kunna falla platt, men Submarine visade sig vara bättre än jag hoppats på. Niklas sammanfattar den fint på A bit part in your life.

Submarine

Dufflar! Popluggar!

Feelgood – Niceville. DN:s Eva af Geijerstam beklagar sig över att Niceville inte visar mer av vad som hände i det amerikanska samhället i stort under 1960-talet, men det är ju just det som är filmens poäng. Den historien har vi, hur viktig den än är, redan sett ett otal gånger. Här får vi bara följa vad som händer i hemmen, där svarta hembiträden passar upp på odrägliga vita hemmafruar och deras barn. Inga demonstrationer, inga starka tal inför folkmassorna, bara bridgespel, bakning och matlagning. Hur ofta har historien skildrats ur denna synvinkel på vita duken? Inte tillräckligt ofta, i alla fall. Sedan innehåller Niceville ett antal ganska stereotypa karaktärer, men det kan man leva med när utförandet i övrigt är så starkt. Extra plus för de skickliga skådespelarna, alla – från gamla pålitliga Sissy Spacek till nyare förmågor som Emma Stone, Viola Davis och Bryce Dallas Howard – gör fantastiskt ifrån sig. En extra eloge också till Jessica Chastain som den ensamma Celia Foote, en helt annan roll än den hon gjorde i Terrence Malicks The Tree of Life.

Niceville - The Help

Niceville - I skuggan av bridgespelarna

7 kommentarer

Filed under Film