Tag Archives: Stone Roses

Burst into heaven, kissing the cotton clouds

Stay young, stay beautiful! Det var 1988, och efter att ha harvat runt i ett par år tog Stone Roses plötsligt steget från att vara mediokra till att rättmätigt kallas världens bästa band. ”Sally Cinnamon” hintade om storverk, och med ”Elephant Stone” blommade de ut.

Sedan kom debutalbumet och infriade alla förväntningar och lite till. Visst, Ian hade vissa problem med att sjunga live, men vilket jävla band de var! Melodierna, svänget, Ians apgång, Manis Pollock-bas, Renis otroliga trummande, Johns skimrande gitarrslingor. Oj oj oj!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Musik

I’m on a tightrope, baby

Stone Roses kan stoltsera med att ha spelat in ett av tidernas tre bästa album, kanske det allra bästa, men det var över 20 år sedan nu, och uppföljaren var långt ifrån lika helgjuten. Tyvärr hann jag aldrig se dem live, mest bara för att jag inte hade åldern inne (även om jag hellre skyller på att jag låg hemma med feber och extrem halsfluss kvällen när de spelade i Stockholm senast – för övrigt också min 15-årsdag). Frågan som jag, och säkert tusentals andra gamla fans, ställer sig nu är förstås om man ska se dem live nästa år eller bara låtsas som att återföreningen inte hänt.

Svårt. Kanske kan man göra både och, och försöka separera det nya från det gamla? Men trots allt vore det ju mest för att höra de gamla klassikerna som jag skulle gå och se dem…

För att ytterligare komplicera frågan har vi ju det faktum att de goda stenrosorna inte var ett helt stabilt liveband. Visst, Reni/Mani/John är förmodligen den bästa trummisen/basisten/gitarristen som popvärlden skådat, och inte bara som individuella musiker, utan som del av en himmelsk helhet – men i alla gamla liveklipp som finns att skåda på DVD och YouTube låter ju frontmannen Ian Brown till 90% som en katastrof.

Men vem vet, kanske har han blivit en bättre sångare efter sina år som soloartist, och kanske har Squires överdrivna kärlek till sitt eget gitarrspel mattats av sedan slutet av 90-talet?

Men ändå, musiken har förtjänat sin alldeles egna plats i mitt hjärta, och vad händer om jag plockar ut den därifrån för lite konstgjord andning? Kommer den dö för gott då?

Are we etched in stone,
or just scratched in the sand?

The Stone Roses - när det begav sig 1989

Stone Roses - när det begav sig

 

Lämna en kommentar

Filed under Musik