Tag Archives: The Album Leaf

Have You Forgotten 2013: Skivorna – plats 3-1

SC - SP

3) Still Corners – Strange Pleasures

”Midnight Drive” är ljudet av neonskyltsreflektioner i regnvåt asfalt, eller kanske det repetitiva blinkandet från gatlyktorna under en lång nattlig bilfärd. Och ”The Trip” är samma bilder, men i morgonljuset. Med Still Corners i lurarna är jag ständigt på resa. Och då pratar jag inte om någon bergochdalbana genom varierade landskap, utan snarare en lång färd in i tankarna, via vackert monotona miljöer. Monotona på bästa sätt, precis som Real Estates ”Green Aisles” var en tripp genom ändlösa gröna kullar och slätter.

Men Strange Pleasures är mer än bara huvudmusik, Still Corners är ett band som vet hur man får det att svänga också.”The Things You Said”-basgångarna känns i hela kroppen och varje storslaget trumfill får det att spritta i både ben och armar. Det är något så ovanligt som en skiva som gör sig lika bra på roadtrips genom natten som på dansgolv, eller för all del på efterfester. Snyggt, stämningsfullt och svängigt.

 MK & JL

2) Mark Kozelek & Jimmy LaValle – Perils from the Sea

Det är några gånger nu som jag gått och sett Mark Kozelek spela på Södra teatern och efteråt tänkt att han måste skaffa sig ett nytt uttryckssätt. Hur makalöst duktig han än är med den akustiska gitarren, börjar det kännas begränsat, upprepande, rentav tröttsamt ibland. Aldrig hade jag väl kunnat ana att han höll på att spela in ett album med Jimmy LaValle från underbara analog-elektroniska Album Leaf. Men lika oväntad som den kombon var, lika starkt är albumet de skapade tillsammans. LaValles gamla trummaskiner och analoga Casio och Yamaha-keyboards utgör ett perfekt soundtrack till Kozeleks lyrik. ”You Missed My Heart” lyckas på något omöjligt sätt kombinera en singer songwriter-berättande med gammal hederlig synthpop, ”Baby in Death…” är en fascinerande resedagbok som får liv av LaValles genialiskt monotona arrangemang, och ”He Always Felt Like Dancing” är en hjärtskärande skildring av ett äldre par i Kozeleks kvarter, där en blippande trummaskin blir det perfekta ackompanjemanget till deras kärlekshistoria.

Och så är det förstås ”Ceiling Gazing”, denna monumentala snyftare till komposition. Jag vet inte om det någonsin funnits en låt som lyckats göra mig gråtfärdig varenda gång jag hör den. Men det gör ”Ceiling Gazing”. Orden är så uppriktiga, både sorgsna och lyckliga, och musiken så effektivt minimalistisk att varje liten skiftning känns, känns, i hela kroppen. Att den knyter an till Red House Painters nu 20 år gamla ”Uncle Joe” känns inte som ett medveten koppling för att göra fansen glada, utan som en fullt logisk utveckling för en artist som ägnat en hel karriär åt att blotta sina innersta tankar.

 VF W

1) Veronica FallsWaiting for Something to Happen

Om Waiting for Something to Happen är bättre än det klassiska debutalbumet kan endast framtiden avgöra, just nu vet jag bara att “Teenage”, “Broken Toy” och “Waiting for Something to Happen” är tre av det här århundradets bästa poplåtar, so far. Lägg därtill en drös fenomenala albumspår, en förträfflig coverskiva och den nysläppta dubbel A-sidesingeln Nobody There/Need You Around, så blir det tydligt att 2013 var Veronica Falls år. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Waiting for Something to Happen är essensen av bra popmusik. Samtidigt välskriven och skevt skramlig, många gånger vemodig, men med en energi så intensiv, så stark, att den får mitt hjärta att skena fullständigt.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Mark Kozelek & Jimmy Lavalle – Perils from the Sea

Kozelek & Lavalle - Perils from the Sea - recension

Singer-songwritern Mark Kozelek, till vardags fastvuxen vid sin akustiska gitarr, har vid enstaka tillfällen lånat ut sin röst till något litet elektroniskt projekt, men ärligt talat har det aldrig låtit särskilt intressant. Inte förrän nu, när han slagit sina ensamma påsar ihop med The Album Leaf-mannen Jimmy Lavalle och skapat skivan Perils from the Sea. Kozelek har stått för sång och text, medan Lavalle skrivit det mesta av musiken, spelat alla instrument (mest gamla synthar, keyboards och trummaskiner) och producerat.

Det är en omställning att höra Marks ensliga stämma i dessa helt nya ljudlandskap, men öronen vänjer sig snabbt. Sånginsatserna är förvisso långt från fläckfria (en dålig vana Koz lagt till sig med de senaste åren), och märkligt nog låter hans röst som mest utsliten och trött på första spåret ”What Happened to My Brother”, som också är det musikstycke Lavelle utsmyckat med allra mest NES-doftande blipp-bloppsynthar. Men efter den väl aparta inledningen börjar produktionen kännas mer organisk, med mjukare keyboards, vacker orgel och en och annan försiktigt plockad gitarr. Och någonstans i höjd med låt nummer fyra, ”Baby in Death Can I Rest Next to Your Grave”, känns det som att allt faller på plats. Den monotona sångmelodin, det mjukt dunkande beatet och de malande syntharna smälter perfekt ihop med Kozeleks resedagbok från turnéer världen över.

Det planlösa turnerandets baksida är ett tema Kozelek snuddat vid tidigare, på låtar som ”Tonight in Bilbao”, och det genomsyrade hela Among the Leaves. Men på Perils from the Sea har det förfinats och förvandlats till något mer än det som förr mest känts som bitter ensamhet. I ”Baby in Death…” målas den aldrig upphörande resan upp, enkelt och effektivt, från flaxande duvor utanför hemmet i San Francisco, via beväpnade ungdomar i Israel, till en missad vallfärd till en kändisgrav i Australien. Tillbaka till amerikanska kontinenten, från Florida till Vancouver och Calgary. Och så Japan, Sydkorea, Singapore. Hela tiden med bara gitarren som sällskap. Sökandet efter en egen plats, ett permanent hem, krockar hela tiden med nya turnéer, och Mark slungas våldsamt runt jorden som en motvillig global uppdatering av On the Road.

I nästföljande ”Celing Gazing” är vi tillbaka i den egna lägenheten igen, Mark är nattvaken av jetlag, med blicken fäst i taket, och med betydligt mer personliga minnesbilder på näthinnan. En vacker liten orgelfigur upprepas under verserna, medan han beskriver familjerelationer, begravningar, och de syskonbarn i hembygdens Ohio som gör ensamheten uthärdlig. När refrängerna (som vi får kalla dem, i brist på bättre ord) kommer är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Det är förmodligen en av de mest känslomässiga texter Mark någonsin skrivit, vilket inte vill säga lite med en artist som levt med sina känslor utanpå huden de senaste tjugo åren.

Därefter följer de lättare och luftigare ”You Missed My Heart” och ”Caroline”, det närmaste skivan kommer några hits. I ett annat sammanhang skulle de inte kunnat beskrivas som något annat än gammal hederlig synthpop, och det må vara märkligt att höra från 90-talets mest sorgsna sadcore-musiker, men icke desto mindre vackert, och ett tacksamt uppehåll innan den vemodiga resan, via Tokyo och Skandinavien (Stockholm omnämns två gånger!), fortsätter. Tyvärr börjar det halta lite framåt spår nio och tio, men det kompenseras mer än väl med avslutande ”Somehow the Wonder of Life Prevails”. En ambitiös titel, visst, men med sin drygt tio minuter långa berättelse över Lavalles melankoliska men varma ljudlandskap, lever den också upp till vad den lovar. Ett värdigt slut på en lika storslagen som detaljerad resa, som ibland må bli monoton, men på det stora hela är så överväldigande att den lämnar mig stum av förundran.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Mark Kozelek + Album Leaf = sant

Oj oj, det kommer ännu mer från Mark Kozelek och Sun Kil Moon nästa år! Nyligen skrev jag om coverskivan som är planerad att släppas i februari nästa år. Nu har ytterligare ett projekt annonserats ut, och ett betydligt mer intressant sådant. En känsla som både jag och andra fans haft efter Kozeleks senaste konserter i Sverige är att han måste börja se sig om efter nya kollaboratörer, det blir för likgiltigt – för både Kozelek själv och publiken – med bara den ensamma akustiska gitarren.

Så vad har den buttre San Francisco-bon nu i kikaren? Jo, ett samarbete med semi-instrumentala enmansbandet The Album Leaf. Min spontana reaktion på denna nyhet var väl inte total upphetsning, men inte heller ointresse. Det skulle liksom kunna bli bra. Men kanske inte jättebra. Eller? Jag har alltid tyckt att de låtar med The Album Leaf som innehållit sång varit ganska mediokra, men å andra sidan har de instrumentala varit både stämningsfulla, vackra och melodiösa. Frågan är bara hur väl det passar en artist som Mark Kozelek.

Oavsett resultatet ser jag betydligt mer fram emot denna skiva, Perils from the Sea, än ännu en samling skickligt fingerplockade visor av Mark. Och jo, ju mer jag tänker på det, desto bättre tror jag det här kommer bli. Album Leafs Jimmy LaValle är en mästare på att kombinera akustiska och elektroniska ljud och få dem att låta som gjorda för varandra. Lyssna bara på ”The Light” och ”Shine” från 2006 års In a Safe Place (för övrigt mitt återkommande soundtrack när jag plöjde de tre delarna av 1Q84 ifjol – musik som gjord för läsning). Stödd av Marks ödsliga röst och starka låtskrivarförmåga (och vackra gitarrspel? det återstår att se) skulle LaValle kunna skapa någonting riktigt, riktigt vackert.

Det här är förresten inte Marks enda samarbete med andra artister just nu. Under året har han gjort en del spelningar i USA tillsammans med pianisten från skivbolagsgrannarna Desertshore, och tidigare i höstas medverkade han i Late Night with Jimmy Fallon och framförde tre låtar tillsammans med husbandet The Roots. Inga häpnadsväckande framträdanden (delvis beroende på låtvalet, ska sägas), men jag är säker på att dessa kollaborationer gör underverk för Kozeleks kreativitet. Den 14:e maj 2013 får vi höra resultatet av mötet med herr LaValle. Jag kommer sitta spänd av förväntan fram till dess.

Här följer då ”The Light” och ”Shine” med The Album Leaf, ”Turtle Pond” med Desertshore & Mark Kozelek, och till sist en The Roots-kompad ”Mistress”. Varsågoda! Och just det, spår tre på kommande skivan heter ”Gustavo”. Bara en sån sak.

Lämna en kommentar

Filed under Musik