Tag Archives: The Magnetic Fields

Stephin Merritt – Obscurities

Obscurities

En samlingsskiva med Stephin Merritt är egentligen som vilken Magnetic Fields-skiva som helst. Även om han spelat in ett antal konceptalbum (som The Charm of the Highway Stripi m fl) är de aldrig särskilt helgjutna, bara mer eller mindre sammanhållna låtsamlingar. Jag skulle kunna kalla Obscurities hans bästa skiva sedan 69 Love Songs, men det betyder ju inte så mycket egentligen. Mest vill vi väl alla bara fylla ut våra digra Merrit-låtlistor i iTunes, (eller vilken mediaspelare ni nu föredrar) så de aldrig tar slut. Obscurities levererar inte bara en handfull fina Merritt-hantverk för ändamålet, utan också några riktiga guldkorn att drömma sig bort med. Som bonusspåret ”Yet Another Girl”, från vinylversionen av The 6ths Wasps’ Nests, ”The Sun and the Sea and the Sky”, en outtake från 69 Love Songs, och ”Take Ecstasy With Me”, sjungen av fina Susan Anway (som var med och bildade Magnetic Fields under det tidiga 90-talet och sjöng klassikern 100,000 Fireflies på debutalbumet). Och så ”Forever and a Day”, förstås. Merritt säger om den lilla kompositionen att han rekommenderar den framför sin egen ”The Book of Love” som bröllopsmusik. Om den verkligen är ännu vackrare vet jag inte, men vem bryr sig om sådana jämförelser egentligen. Jag vet bara att den ger mig exakt en minut och femtiosju sekunder i den romantiska pophimlen.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Årets skivor 2010: bubblare och plats 15-11

Bubblare:
Azure Ray – Drawing Down the Moon
Isobel Campbell & Mark Lanegan – Hawk
Jenny and Johnny – I’m Having Fun Now
Jim O’Rourke – All Kinds of People Love Burt Bacharach
Surfer Blood – Astro Coast
The Vatican Cellars – The Same Crooked Worm
Wild Nothing – Gemini

15. The Magnetic Fields – Realism
Stephin Merritt avslutar sin albumtrilogi med temat akustiskt, eller realistiskt om man så vill. Efter åtminstone sex års turnerande med enbart akustiska spelningar känns det kanske inte som århundradets mest originella idé, men frågan är hur många som egentligen bryr sig om vilka teman Merritt väljer. Så länge han utökar våra redan väldigt långa Magnetic-låtlistor med spår som ”You Must Be Out of Your Mind” och ”The Dada Polka” är vi nöjda.

14. Joanna Newsom – Have One On Me
Tredje fullängdaren av underbarnet från Nevada är en trippel. Av naturliga skäl är det långt ifrån lika helgjutet som de två tidigare albumen, men där finns ändå några riktiga höjdpunkter. ”’81” är typisk bedårande Newsom och ”Go Long” är en åtta minuter lång ballad som inte känns en sekund för lång.

 
 

13. Sun Kil Moon – Admiral Fell Promises
Husguden #2 gjorde ett av sina sämre album, men det är ändå starkt nog att klassas som en av årets 15 bästa skivor. Mark Kozeleks klassiska gitarrspel är vackert att lyssna på, men hans fingerfärdighet verkar ha stått i vägen för låtskrivandet – kanske hade det varit bättre med ett helt instrumentalt album. Lyssna bara till den första minuten av inledande ”Ålesund” och de sista två minuterna av avslutande ”Bay of Skulls”. Så smäktande och samtidigt så melankoliskt.

12. Belle and Sebastian – Write About Love
Husgudarna #1 gjorde ett av sina sämre album, men det är ändå starkt nog att klassas som en av årets 15 bästa skivor. Stuart Murdochs melodier är fortfarande i en klass för sig, även om arrangemangen ibland är lite överdrivna. Och hur som helst behövs det alltid lite Belle and Sebastian i vår hårda värld.

 

11. Beach Fossils – Beach Fossils
Beach Fossils sound är som sinnebilden av tidig 90-talsindie. De ekande gitarrslingorna, de loja rösterna, låttitlarna (”Sometimes”, ”Daydream”) – allt luktar smalrandiga t-shirts och skostirrande (på Puma Suede eller Adidas Gazelle, förstås). Låtskrivandet är inte riktigt i nivå med Andy Bell, Andreas Mattsson eller Norman Blake, men en trevlig nostalgitripp likväl.

2 kommentarer

Filed under Musik