Have You Forgotten 2013: Skivorna – bubblare & besvikelser

BUBBLARE:

Future Bible Heroes – Partygoing
Stephin Merritt har inte varit i högform senaste åren, men han har i alla fall tillräckligt med hantverksskicklighet och humor för att den tredje skivan med sido-synthprojektet Future Bible Heroes nästan ska kvalificera sig på 2013 års topp 20. (Precis som med Magnetic Fields förra året, alltså.)

Lanterns on the Lake – Until the Colours Run
Fin och storslagen drömsk pop. Om alla låtar var lika starka som ”Another Tale from Another English Town” skulle de förmodligen nått min topp 10, men resten av skivan är lite för anonym.

She & Him – Volume 3
Zooeys röst är lika otroligt som vanligt och ”I’ve Got Your Number, Son” är en förstklassig popdänga. Tyvärr är den först på albumet och därefter finns ingen låt i samma klass. Inget dåligt, men inte heller något som får mig att vilja lyssna igen.

—

BESVIKELSER

Mark Kozelek – Like Rats
Usla låtval brukar inte hindra Mark Kozelek från att lyckas med sina covers. Men Like Rats är väl undantaget som bekräftar regeln. Danzig, Bruno Mars, Ted Nugent… Hua! Tolkningen av ”I Got You Babe” är i alla fall lite gullig, men förlorar ju helt på att den inte görs till en duett.

Arcade Fire – Reflektor
Någon sa att Reflektor låter som disco av ett band som inte gillar disco. Det stämmer kanske inte helt och hållet, jag tror faktiskt Arcade Fire gillar disco, och dessutom är det väl inte så mycket disco över skivan? Men andemeningen håller jag med om. Reflektor är ljudet av ett band som försöker hitta nya idéer. Problemet är bara att de måste tro så jävla hårt på varje idé, och basunera ut den som en sanning. Och sedan står jag bara inte ut med stomptempot i ”Joan of Arc”. Det förbannade kompet låter lika illa oavsett om det kommer från Arcade Fire, Marilyn Manson eller någon svensk schlagerartist…

Kurt Vile – Wakin On a Pretty Daze
Zzzz… Oj! Inte sova! En ny låt nu… Jaha, okej, samma sak i tio minuter till? Tack och godnatt!

 

Stephin Merritt – Obscurities

En samlingsskiva med Stephin Merritt är egentligen som vilken Magnetic Fields-skiva som helst. Även om han spelat in ett antal konceptalbum (som The Charm of the Highway Strip, i m fl) är de aldrig särskilt helgjutna, bara mer eller mindre sammanhållna låtsamlingar. Jag skulle kunna kalla Obscurities hans bästa skiva sedan 69 Love Songs, men det betyder ju inte så mycket egentligen. Mest vill vi väl alla bara fylla ut våra digra Merrit-låtlistor i iTunes, (eller vilken mediaspelare ni nu föredrar) så de aldrig tar slut. Obscurities levererar inte bara en handfull fina Merritt-hantverk för ändamålet, utan också några riktiga guldkorn att drömma sig bort med. Som bonusspåret ”Yet Another Girl”, från vinylversionen av The 6ths Wasps’ Nests, ”The Sun and the Sea and the Sky”, en outtake från 69 Love Songs, och ”Take Ecstasy With Me”, sjungen av fina Susan Anway (som var med och bildade Magnetic Fields under det tidiga 90-talet och sjöng klassikern 100,000 Fireflies på debutalbumet). Och så ”Forever and a Day”, förstås. Merritt säger om den lilla kompositionen att han rekommenderar den framför sin egen ”The Book of Love” som bröllopsmusik. Om den verkligen är ännu vackrare vet jag inte, men vem bryr sig om sådana jämförelser egentligen. Jag vet bara att den ger mig exakt en minut och femtiosju sekunder i den romantiska pophimlen.