Ett bloggprojekt kallat My Life in Music, hur roligt låter inte det? Helt svindlande roligt, om du frågar mig! Det är Fripps filmrevyer som startat det, och jag upptäckte det via ypperligt trevliga Fiffis filmtajm. Idén är enkel – skriv om en låt eller en skiva från varje år du levt. Enda kravet är att verket säger något om dig själv, beskriver din personlighet, uttrycker någonting som finns inom dig, ja, ni fattar.
Sedan kan man ju välja att ta musik man lyssnade på när det begav sig, eller sånt som upptäckts i efterhand. Jag kan tycka att det tidigare är roligare, annars blir det liksom mer musikhistoria än livshistoria. Å andra sidan lyssnar man ju inte aktivt på musik under de första levnadsåren, det var syskon och föräldrar som styrde skiv- och bandspelare. Och det jag själv lyssnade på mellan, säg 5 och 10, känner jag mig inte så sugen på att posta här, Gary Moore-ballader, Bon Jovi-rökare och Roxette-hits i all ära. Kalla mig snobb, men var sak har sin tid, och jag har inte så mycket att säga om de där sångerna idag.
Det får bli en kompromiss. Första tolv åren kommer, med vissa undantag, handla om sånt jag upptäckt i efterhand. 1993 kommer sedan pendeln svänga. Förutom att jag blev tonåring då, så gick också min utflyttade brors CD-spelare sönder, och jag tog chansen att låna hem ett tjog indieplattor. Man kan lugnt konstatera att livet aldrig blev detsamma igen. Därifrån och framåt tänker jag därför välja jag den musik som spelats mest i mina egna musikanläggningar under varje år. Som sagt, ett svindlande roligt projekt.
Och just det. Jag har valt låtar, inte album. Inte för att jag inte är någon albumkille, men på något sätt känns det lite väl ambitiöst att påstå att ett helt album säger något om en själv. Nog för att det säkert finns flera härliga temaalbum från tidigt 80-tal, men, nä, låtar får det bli. Och om ingen har några fler frågor, så tycker jag vi startar resan nu. För att undvika att sitta och fila på en riktig mastodonttext under flera veckors tid kör jag ett inlägg för varje år. Först ut, 1980!
Här finns spellistan, som fylls på kontinuerligt.
(För knappt ett år sedan var det många bloggar som körde A Life in Movies, vilket kort och gott var samma idé, men med film istället för musik. Tyvärr var det ungefär då jag gick in i någon slags bloggkoma, vilket kan ha hängt ihop med att jag sa upp mig från det jobb jag haft i fem år och bara ”ville vara fri”, men kanske jag i någon slags bättre-sent-än-aldrig-anda tar upp den stafettpinnen en dag. Nu är det dock musik som gäller.)
have you forgotten 
Oh, detta ser vi fram emot!
Kul! Spotify-länk på varje, och en spellista med alla låtar fylls på allt eftersom. Lär inte vara så mycket okänt, men ändå. 🙂
Ser att du hänger på tåget. Sitter och pular med min lista men det tar tid, mycket tid…..
Ja, för tusan! Ett riktigt nöjeståg! Ja, these things take time. Jag insåg snabbt att det var bättre att dela upp listan, annars skulle det dröjt till 2013 för mig… Ser fram emot att läsa ditt, lämna gärna kommentar eller pinga när det kommit upp. 🙂
Kommer jag att göra, troligtvis kommer min första lista upp nu på lördag om jag hinner.
Coolt, ser fram emot det. Och lycka till! 🙂
Kuuuul att du är igång! Jag ska följa dina musikår med spänning.
Tack tack! Och trevligt att höra! 🙂
Ska bli kul att följa. Men varför inte några ord också om ”Gary Moore-ballader, Bon Jovi-rökare och Roxette-hits”? De måste ju ändå ha format dig till viss del de också även om du tycker att de är skräp idag?
Det är en bra fråga! Min första tanke när jag läste om projektet var att bara skriva om en bra låt från varje år. När jag sedan började skriva insåg jag att det vore roligare, eller åtminstone mer personligt, att välja låtar som verkligen förknippas med det specifika året, och ännu roligare om jag kunde koppla något jag själv gjorde det året till den låten. Samtidigt var min tanke från början med den här bloggen att bara skriva om sånt jag tycker om, och undvika både sågningar och ljumna recensioner i största möjliga mån.
Sedan tycker jag kanske inte att alla de där 80-talslåtarna är så dåliga, tråkmånsen Gary Moore undantagen, men jag känner inte att jag har så mycket att säga om dem. Dock försöker jag ändå välja sånt som betytt mycket för mig senare och/eller sånt som andra i samma hus lyssnade på när det begav sig.
Blev ju ett långt försvarstal det här, hehe. Men ja, there you have it! Glad att du vill följa, hur som helst! 🙂
Räds inte Roxette-hitsen. Per Gessle är en underskattat popmakare i de ”fina” kretsarna, om det nu finns några sådana.
Ska bli väldigt kul att följa den här resan. 🙂
Jodå, Gessle har alltid varit en skicklig låtsnickare, det håller jag med om. Men jag tror inte jag kommer orka få fram några ord om låtarna bara. 🙂
Roligt att läsa om musik som minnesbärare & höra gamla låtar av vilka en del är ”untouchables” – andra inte… På tal om den gemensamma Tom Waits-antipatin hos er barn vill jag bara nämna en annan favorit hos den äldre generationen som också var illa tåld: Alison Moyet! Lite svårare att förstå detta dock. Nu väntar spänt på nästa avsnitt av ”My Life In Music”.
Roligt att skriva om också! 🙂
Ja, haha, hon var en riktig soffgömmare! Kan inte säga att jag förstår det så väl heller idag. Å andra sidan var det ett tag sedan jag hörde henne.