Tag Archives: skivor 2015

Bäst 2015: Vasas flora och fauna – Släkt med Lotta Svärd

Släkt med Lotta Svärd

Att höra Vasas flora och fauna för första gången är ett sånt där sällsynt tillfälle då popmusik låter bekant men ändå helt ny, unik. Precis som när jag hörde Kent och bob hund för 20 år sedan, vet mina öron att det är pop på svenska, men förnuftet vill inte riktigt tro det. Kan musik låta så här?

Och nog klingar he lite falskt
När jag försöker förklara
De int nå jävla hem till gården

Och nej, det är inte att Mattias Björkas och Iiris Viljanen sjunger på finlandssvenska. Det är vad de berättar, att de säger saker som aldrig sagts i Sveriges pophistoria. Men det är också hur de berättar det, språket de använder. Tidigare nämnda band revolutionerade svensk poplyrik med sättet de vände ut och in på orden, meningarna. Sinsemellan är de ganska olika, men båda har ett smått pretentiöst tilltal, en beskrivning som omöjligen kan användas om Vasas flora och fauna. På Släkt med Lotta Svärd slår texterna förvisso an en unik ton, men det är inget ansträngt eller svårt med dem. Varje sång är sin egen lilla berättelse, eller betraktelse, men de har något gemensamt – teman, stämningar – och precis som novellerna i Alice Munros samlingar, bildar de en enhet. Det kan förstås sägas om många novellister, men känslan av att befinna sig långt bort från händelsernas mitt känns igen från just Munro. Där den kanadensiska författarens karaktärer ofta lever utanför samhället, eller åtminstone i en avlägsen avkrok, står dock Viljanens och Björkas personer bara lite vid sidan av. De kommer sent och utan present till en namngivningsfest, de går på gamla kärlekars bröllop, de följer med på meningslösa helgupptåg trots att de vet från början att de inte borde, för ja, tvivel är det enda de känner konsekvent. Förutom Munro känns sinnet för utanförskapets detaljer också igen från Morrissey. En tröttsam referens måhända, varje gång någon popmusiker framstår som litterär, eller bara låter lite självömkande, kommer ju folk dragandes med gamla Stephen Patrick. Men här är liknelsen verkligen giltig, och precis som Manchester-sonen (ja, i alla fall om vi pratar hans första tio, femton år) gör Björkas annat än att tycka synd om sig själv. Däremot har han en god dos självdistans, och en svart humor med vilken han förmår göra komik av tragik, och tragik av komik.

Vasas flora och fauna 2

Nu pratar jag kanske för mycket om orden. Inget av det där skulle vara viktigt om inte musiken bar upp texterna. Men det gör den ju. Musiken inte bara lyfter lyriken till nya dimensioner, den kastar den dit språket ensamt inte når. På ”Prisma”, ett av de tillfällen då Björkas faktiskt tangerar det bittra, blir de öppnande textraderna närmast chockerande med den mjuka pianoballaden som inramning.

Jag rider fram på en våg av hat
Jag ska aldrig bli en livskamrat

Den magnifika melodin är hämtad från ”Our Old Centre Back”, förstaspåret på Cats on Fires senaste album, men medan den i klassisk gitarrbandssättning får låta väldigt mycket The Smiths, så har Björkas och Viljanen här varit kloka nog att skala av musiken för att ge orden extra kraft. Just kombinationen minnesvärda melodier och enkla men snillrika arrangemang är det som definierar Vasas flora och fauna. Björkas är en skicklig men lite traditionell låtskrivare medan Viljanen är en vansinnigt begåvad multiinstrumentalist, och tillsammans har de tagit fram det absolut bästa hos varandra. Dessutom har de båda starka och personliga röster – de korta stunder de får sjunga ihop är rent magiska. Att Viljanen sedan valt att hoppa av projektet är en musikalisk tragedi av ofantliga mått, men jag försöker ta det med ro. I det långa loppet kan det bidra till att göra albumet mer mytomspunnet – underskatta inte vetskapen om att en liknande samling sånger aldrig kommer fångas på skiva igen! Och när 2010-talets musik ska sammanfattas kommer det kanske finnas flera historier om vad som egentligen hände med duon och hur det går att hitta ledtrådar i musiken. Säkert kommer det sägas, att Släkt med Lotta Svärd inte bara var 2015 års bästa musik, utan också ett av 2000-talets allra finaste verk. På en gång gammalt, nytt och unikt.

Vasas flora och fauna

Annonser

1 kommentar

Filed under Musik

Have you forgotten 2015: Skivorna

En lista är så intetsägande. Plats ett, plats två, plats tolv, plats bla bla bla. Inga nyanser. Det ser bara ut som alla album står där, tätt intill varandra. Med vattentäta skott mellan, visst, men ändå tätt intill.

Så är det ju inte. Två intillstående album kan vara nästan identiskt bra. Andra är omöjliga att jämföra. Och så har vi de som egentligen borde ha kilometerlånga avstånd mellan sig. Som ettan och tvåan här, eller  ja, ettan och alla de andra. 2015 var ett musikår av hög kvalitet, det släpptes rätt många fina skivor. Ändå är ingen i närheten av Släkt med Lotta Svärd, Vasas flora och faunas mästerverk.

1. Vasas flora och fauna – Släkt med Lotta Svärd
Istället för att fylla listan med spaltmeter av superlativ, får stockholmsfinska Vasas flora och fauna, och deras debutalbum, ett eget inlägg. Kommer under mellandagarna.

2. Beach House – Thank Your Lucky Stars
Om Depression Cherry, sina kvaliteter till trots, är en lite oinspirerad upprepning av Bloom, känns Thank Your Lucky Stars som en både varm och varierad vidareutveckling av Devotion.

3. Meg Baird – Don’t Weigh Down the Light
Det kan kanske lika gärna vara Anne Briggs eller valfri Fairport Convention-sångare, men Meg Baird är ändå helt sin egen. Vackert plockad akustisk gitarr, ibland ensam, ibland ackompanjerad av sprakande elgitarrer.

4. Widowspeak – All Yours
På tredje fullängdaren släpper duon in lite mer solsken än vanligt, ibland ekar det av Fleetwood Macs poppigaste stunder. Men där finns fortfarande en suggestiv underton som naggar den mjukare musiken i kanterna.

5. Belle & Sebastian – Girls in Peacetime Want to Dance
Snart tjugo år har gått sedan de livsförändrande första skivorna, och givetvis är bandet inte lika ”viktigt” längre, men musiken är fortfarande lika överjordiskt melodisk som då. Och lika underbart svängig som den varit de senaste tio, tolv åren.

6. Joanna Newsom – Divers

7. Julia Holter – Have You in My Wilderness

8. Beach House – Depression Cherry

9. Colleen – Captain of None

10-15

Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit

The Catenary Wires – Red Red Skies

Haiku Salut – Etch and Etch Deep

The School – Wasting Away and Wondering

Various Artists – Remembering Mountains: Unheard Songs by Karen Dalton

Kurt Vile – b’lieve i’m goin down…

16. The Unthanks – Mount the Air

17. Death Cab for Cutie – Kintsugi
Efter två vansinnigt tråkiga album har Gibbard och Walla inte riktigt återuppfunnit sig själva, men åtminstone kommit tillbaka i hyfsad form.

BUBBLARE:
José González – Vestiges & Claws
Seapony – A Vision
My Morning Jacket – The Waterfall (på gränsen, knappt värd bubblarplats)

Lämna en kommentar

Filed under Musik